Tron på oss själva är den kraft som driver oss framåt här i livet. Att alltid ha förmågan till att lita på sin egen kapacitet, oavsett hur slutresultatet blir, gör att vi inte slits mellan ytterligheter här i livet. Om vi däremot mäter vårt egenvärde i hur vi presterar så är riskerna stora för att vi kommer att leva ett i onödan svårt liv.
För livet är tufft redan som det är. Dagligen utmanas vi på en mängd olika sätt – ibland stort och ibland smått – och det gäller att hänga med i svängarna. För många av oss är just tro en sorts kompass här i livet. Att lita på att allt i grund och botten vill en väl och jobbar för ens bästa, även i de svåraste av stunder, gör att tillvaron blir lite varmare.
Det finns faktiskt ett ord för just detta: Pronoia.
Det är tanken att livet hela tiden arbetar för ens utveckling och framgång. Som du kanske har gissat är dess motsatsord paranoia – alltså att någon eller något hela tiden är ute efter att skada en.
Lite sorgligt är det då kanske att tänka att vi kanske inte lär oss att tänka i dessa, pronoida, banor redan när vi är små. I en sekulär värld är man sin lyckas egen smed, vilket förvisso också är sant. Däremot blir det lätt en fattig värld, där vi jagar vår tro genom att konsumera istället för att finna ro i tillvaron som den är.
En tröst är det då att man redan som liten kan få med sig denna själsliga trygghet genom att till exempel gå på Vindruvan, en förskola i Norrköping som vilar på kristna grunder.
På så sätt får man redan från början lära sig att känna tillit till livet och till Gud. Det gör att vi skiner mer i framgång och känner hopp i motgång – genom hela livet.